De blå undulaternas historia

I denna artikel har jag försökt att beskriva den blå variantens första tid. Vid genomgången av litteraturen har jag, som antyds i slutet av artikeln, stött på något av en kriminalgåta. Ingen av mina källor uttrycker det som jag antyder. Det är endast genom att föra samman olika upplysningar som idén uppstår om att det finns en kriminell handling bakom utbredningen av blå undulater.

Den första anteckningen om den blå mutationen kommer från ett brev, skrivet av Van der Snickt till dr. Karl Russ. Brevet har ofta citerats av diverse författare av undulatböcker. 1881 skrev Van der Snickt: "Ingen annan fågel i världen har förorsakat så mycket beundran och spekulationer som den blå undulaten hos mr. M. Limbosch, från Uccle". Därefter beskriver han noggrant den himmelsblå undulaten, som vi känner den idag. Efter detta fortsätter han: ”Denna fågel var en hane, och den parades med en gul hona. Ungarna blev alla gula”. Den sista sättningen har de flesta senare författare av undulatböcker klokt nog utelämnat. På ett ställe är den dock citerad och författaren har då också en fotnot som lyder: ”Detta är inte möjligt, all avkomma från en sådan parning är till 100% Grön/vit.”

Van der Snickt skriver vidare: ”Under loppet av sommaren 1881 avlade Mr. Kessel, också han från Uccle, fram en annan blå undulat, en hona, som var blå över hela kroppen, dock var huvudet och stjärtfjädrarna gula”. Här har vi den första beskrivningen av en gulmaskad. Denna variant har alltså faktiskt uppstått samtidigt som den blå. Van der Snickt fortsätter: ”Nu äntligen har jag fått den hona som jag så länge har önskat mig från det samma par som för tre år sedan, gav hanen”. Då brevet är skrivet 1881, måste den förstnämnda blå hanen ha uppkommit tre år tidigare, alltså 1878. I samma brev nämner Van der Snickt två blå hanar som han blev lovad. Då han kom för att hämta dem, var bägge döda och i så dåligt skick att de inte kunde stoppas upp.

I England är den första informationen om blå undulater från omkring 1900 när en fågelhandlare framvisar en akvarell med ett par blå undulater. Teckningen, sade han, hade han tagit emot av en vän från kontinenten. Det har möjligen varit samma bilder som offentliggjorde i "l' Acclimation Illustre'e" tryckt i Bryssel. Fåglarna som stod modell kom från Uccle i Belgien.

R. Pauwels, från Brabandt i Belgien, har på ett eller annat sätt fått tag i de blå undulaterna, för de ställs ut, till synes åt honom, av hans tidigare voljärskötare Mr. O. Millsum, i England 1910. Det är första gången som de syns i England. O. Millsum har berättat, att de utställda blå undulaterna, härstammade från fåglar som ägts av en holländare en gång omkring 1885. Omkring 1906 skriver Pauwels till en vän i Australien, Percy Peir, att han i många år har fött upp blå. I samma brev skriver han, att han hade: vid experiment med korsningar med gula och gröna med blåt skær endt med, fått fram den variant som vi i dag känner som koboltblå.

Percy Peir hävdar, att han är den första som har avlat fram blå undulater i Australien. Han säger, att han 1907 skulle ha tagit emot tre blå fåglar från Pauwels, men på grund av meningsskiljaktigheter mellan Pauwels och dennes engelska voljärskötare, fick han endast en. Denna ankom i dålig kondition och dog några få dagar efter ankomsten till Sydney. Voljärskötaren fick tre av Pauwels, men skickade bara en vidare till Percy Peir. Det framgår inte av Percy Peir's beskrivningar vad den engelska voljärskötaren hette. Kanske finns det ett sammanhang mellan de saknade blå, och dem som en gång ställdes ut i England.

1918 är det flera personer i Australien, som tar emot blå undulater från England. Den första gången de blå ses i Frankrike är 1911. De blev detta år framvisade i Paris av Mme Quentin de la Guériniére. Det var på ett möte, i Société d'Acclimatation den 4 december 1911, på National historiska museumet.

Märkligt nog skriver de flesta författarna, att de blå undulaterna försvann i 30 år, från de första två, som Van der Snikt beskriver, och fram till 1910 då det ställdes ut blå undulater i England. Ovanstående påvisar att de har fötts upp i det belgiska området hela denna period. Pauwels har blott svartsjukt behållit sina blå för sig själv. Percy Peir avslutar sin historia: "Pauwels var inte fågelhandlare, och det var därför svårt att få någon blå fågel från honom, dem passade han mycket på, de han sände till mig var en speciell gåva. Av grunder som endast han själv känner till, beslutade han sig 1912 för att sälja alla sina fåglar. "

Personligen anar jag ett drama, i ett eventuellt sammanhang, mellan Percy Peir's försvunna blå fåglar, och det att det ställs ut och föds upp blå undulater i England, och det, att Pauwels plötsligen säljer alla sina undulater, då han inte längre är den enda som har den blå varianten.

De första blå, som avlades i England, kom från Mr Pelham Sutten. De kläcktes 1912. Bägge föräldrarna var blå.

Tillslut vill jag nämna priserna i England för blå undulater under åren 1925 till 1928. Beloppen varierar lite från författare till författare. 100 till 175 per par. Det måste sägas att det är ett bra pris även i dag. Prisernas förhöjning kan ha sin orsak att det har gått mode i blå undulater i Japan.

1926 kunde man i Danmark köpa ett par blå undulater för 200,- dkr upplyser V. Gjerløff, som också berättar, att han endast känner till två andra som födde upp blå undulater i Danmark under den tidpunkten. Han sålde i övrigt blå undulater till England för 250,- dkr pr stk., kobolt och violer var betydligt dyrare nämner han.

En stor del av upplysningarna från ovanstående kommer från boken "Budgerigars in bush and aviary" av Neville W. Cayley, andra utgåvan, 1935. En del av boken består av citat från olika källor, duktiga uppfödare, tidskrifter mm. Citaten presenteras utan särskilda kommentarer från Cayley. Cayley var från Australien och författare till flera fågelböcker. I John Scoble "The Complete book of Budgerigar" 1981, var det Cayley som tecknade idealbilderna till den första Australienska utställningsstandarden. Andra av ovanstående upplysningar är sammanplockade från olika böcker. Bland annat kan nämnas: W. Wathmough's The Cult af the Budgerigar, 1948. Gerald Binks's Best in Show 1980. Cyril Roger's Undulater, 1971. Curt af Enehjelm's Den store Undulatbog första till elfte utgåvan.

Utnyttjade källor/författare:
"Budgerigars in bush and aviary" af Neville W. Cayley, anden udgave, 1935.
"The Complete book of Budgerigar" John Scoble, 1981.
"The Cult af the Budgerigar", W. Wathmough, 1948.
"Best in Show", Gerald Binks 1980.
"Undulater", Cyril Rogers 1971.
"Den store Undulatbog", Curt af Enehjelm, første til elvte udgave.

Användarnas kommentarer eller tillägg till ovanstående:Indsat af: Andreas , den: den 28 april 2005 kl: 23:54

Jag är helt knäckt. min undulat "Håkan" (som var en hona) dog för 2 dagar sedan och jag känner mig helt borta. Jag älskade verkligen denna fågeln och nu finns hon inte längre.... Det är så hemskt, vad ska man göra??

Indsat af: Andreas , den: den 16 juli 2005 kl: 22:07

Älskar dig så mycket men jag måste låta dig gå nu. Ha det så bra tills vi ses igen.

Indsat af: Lena , den: den 26 juni 2016 kl: 09:53

Denna underbara fågel har jag haft större delen av mitt liv 💖

Har du tillägg eller åsikter om ovanstående så skriv det här Ställ INTE frågor här, använd forumsidorna

Fyll i din e-postadress i det första fältet och skriv ditt namn i det andra fältet: Skriv din kommentar här: