Det finns i varje fall tre olika brokiga undulatmutationer: den (recessiva) Dansk-brokiga och de dominanta Hollandsbrokiga och Austral-brokiga. Det är på inget sätt omöjligt att det också existerar andra brokiga mutationer, som lätt kan överses, då de ju alla liknar varandra mer eller mindre, och det inte finns några absolut konstanta regler för den ljusa färgens utbredning på bekostnad av den normala färgen.

En teckning av en danskbrokig som finns med i artikeln

Den Danskbrokiga är antagligen så välkänd av alla danska undulatuppfödare, att den knappt kräver någon ingående presentation.

Bottenfärgen är gul eller vit, med antydan av en vågteckning omkring ögat och på vingarna. Utbredningen av den gröna, respektive blå kroppsfärgen, är mycket varierande hos de enskilda fåglarna. Idealet, som sällan ses, är att den gröna eller blå färgen skall ligga som ett brett bälte omkring fågelns nedre del, på buk och underrygg. Det skall bemärkas att den gröna eller blå färgen hos denna mutation oftast är klarare än hos liknande normalfärger. Förutom i de vanliga gröna, blå, grågröna och grå färgerna kan dansk-brokiga uppfödas i alla kända färger, men är vackrast i normalgröna och blå och möjligen vissa gulmaskade färger av mutation 2. Däremot är det svårt att föda upp danskbrokiga i gult, vitblått, isabell, brunvinge, m. fl. färger, då den brokiga teckningen inte framträder så utpräglat på normalfärgerna.

En moderne danskbrokig grå

Ett säkert kännetecken som är gemensamt för alla danskbrokiga är, att ögonen är mörka och utan synlig irisring. Kindfläckarna varierar från djuplila, som hos normalfärgade, till svagt silverblå, eller en blandning av bägge. Strupfläckar saknas ofta. Näbben är orangefärgad, ben och fötter mörkråsa.

Den brokiga färgen är recessiv över normalfärgerna, alltså:

1) Danskbrokig X danskbrokig = 100% danskbrokig.

2) Danskbrokig X normalfärg = 100% normal/ danskbrokig.

3) Danskbrokig X normal/danskbrokig = 50% danskbrokig, 50% normal/ danskbrokig.

4) Normal /danskbrokig X normal /danskbrokig = 25% danskbrokig, 50% normal/danskbrokig och 25% normal

5) Normal/danskbrokig X normal = 50% normal/ danskbrokig 50% normal.

Normal/danskbrokig betecknar normalfärgade fåglar med dolt anlag för danskbrokighet. Av ovanstående tabell framgår att det vid parningarna 4 och 5 även föds en del normalfärgade fåglar, som antingen är vanliga normala eller har ett dolt anlag för danskbrokig. Dessa normal/danskbrokiga kan endast fastställas vid kontrollparning med danskbbrokig, då de inte på något sätt skiljer sig i färgen från vanliga normalfärgade.

I praktiken är det extremt svårt att föda upp danskbrokiga av korrekt storlek och typ. Med hänsyn till storlek kan denna till en viss grad förbättras vid inkorsning med stora normalfärgade fåglar, emedan den danskbrokiga mutationen tycks starkt förbunden med den ursprungliga primitiva typen, alltså fåglar med litet huvud och starkt framträdande näbb. Vid kvalitetsuppfödning är det därför lönlöst att para två danskbrokiga samman, alltså parning 1). Den bästa vägen till framgång verkar för mig vara att para danskbrokiga samman med så bra normalfärgade som möjligt. Parning 2). Bland de normal/danskbrokiga avkommorna väljer man de bästa individerna och parar dessa antingen med dansk-brokiga, parning 3), eller inbördes parning 4). Här bör det dock understrykas, att man inte skall para syskon med varandra, då man ju härigenom konsoliderar den danskbrokiga fågelns anlag, men para normal/danskbrokiga från två olika par. Från denna parning väljer man de bästa danskbrokiga och parar dem åter till bra normalfärgade o.s.v.

De "problematiska" normal/danskbrokiga och normala, som ju endast kan bestämmas vid provparning, används ej i avel. Det kan anbefallas att man alltid skall välja de normalfärgade fåglarna från samma stam, för att därigenom koncentrera de goda egenskaperna. Som redan har nämnts, är det mycket svårt att avla typiska danskbrokiga. Detta ser man tydligt vid exempelvis parning 3), där de normalfärgade ofta är rätt bra i storlek och typ, däremot är de danskbrokiga kullsyskonen nästan alltid av sämre kvalitet.

Engelsmän hävdar, att de i efterhand har fött upp danskbrokiga av standardmässig typ. Det är nu några år sedan jag besökte engelska utställningar, men jag har inte sett några fåglar, som var bättre än de danska. Det samma gäller de tyska fåglarna, där man emellertid inte utan framgång har lagt an på teckningen.

Slutligen vill jag gärna göra er uppmärksamma på den korrekta färgbeteckningen. Man ser ofta (st) i annonser felaktiga beteckningar som exempelvis danskbrokig grön/gul, eller danskbrokig blå/vit. Det är ingen tvivel om att annonsören har danskbrokiga gröna eller danskbrokiga blå till salu. En danskbrokiga grön/gul är en danskbrokig grön med anlag för gult, och en danskbrokig blå/vit är en danskbrokig blå med anlag för vitt. Användningen av de riktiga namnen kommer spara såväl säljare som köpare från missförstånd och irritation.

Den danskbrokiga varianten hör till de förhållandevis få mutationer vars upprinnelse är välkänd. På Selskabet for Stuekulturs utställning i Have som de hade sommaren 1932, ställdes det ut en ung grön-gulbrokig fågel, en hitintills okänd färg. Fågeln köptes av två DUK-medlemmar, Kai Riis-Hansen och afd. Aage Reddersen tillsammans. Hanen parades med en vit-himmelsblå hona och gav ett stort antal ungar alla gröna, genetiskt alltså grön/blå/gul/vit/danskbrokiga. Dessa ungar gav senare, när de parades inbördes, en del danskbrokiga i grönt, blått, gult och vitt. Arvsanalysen var inte svår att ställa. Den brokiga färgen var recessiv över normalfärgerna. Från denna fågel härstammar samtliga nu levande danskbrokiga undulater. Det påstås, att samma mutation senare skulle ha dykt upp också i Tyskland, men detta är inte dokumenterat.

C. af E-m.

Det är ännu inte någon som har kommenterat denna sida.