Bailly-Maitre skriver:

"Det var 1988 som jag kom till Avenue Frizac i Toulouse för att beskåda Bastide's företagande. Jag var fullständigt överväldigad. I en stor fyrkant, fullständigt omsluten av väggar på tre sidor, låg två rader med stora voljärer, den ena ovanför den andra, varje voljär var 4 meter lång, 6 meter djup och nästan 3 meter hög- 48 voljärer allt som allt. Alla befolkade med en stor flock undulater. De nedersta innehöll avelspar, mellan 60 och 80 par; de översta innehöll ungfåglar med mellan 4 och 500 i varje. Jag kunde se mer än 50.000 undulater.

Jag minns att det var under slutet av året och att alla i verksamheten hade fullt sjå med att skilja

hanar och honor åt innan vintern; de rengjorde holkarna och mängden av obefruktade och okläckta ägg var så stor att de körde bort dem i skottkärra. Dessa detaljer ger en bild av hur stor Bastide's anläggning var 1888.

Jag kom tillbaka på återbesök till Avenue Frizac många gånger, det hade alltid tillkommit utvidgningar ; tre 'perrucheries,' som var minst lika stora som de tidigare beskrivna.

En större överraskning fick jag 1913. Bröderna Bastide, som hade tagit över efter sin fader, hade nyligen byggt sin 'Jardin d'Acclimatation,' ett stor friluftsuppfödningsområde på ett hektar med etthundratolv voljärer placerade i attraktiva omgivningar.

Som redan nämnts var Bastide's voljärer 4 meter långa 6 meter djupa och 3 meter höga. Fyra meter av djupet var täckt och stängt på tre sidor och fungerade som skydd, de två främre metrarna var helt täckta med ett kraftigt voljärnät, som förhindrade angrepp från katter och andra djur. Det genomsnittliga antalet av Bastide's perrucheries var mellan åttio- och etthundratusen, och om man skulle placera de hundranittio voljärerna efter varandra sida vid sida på en rad, skulle de uppnå tolvhundra meter. Därför var man tvungen att gå i flera kilometer om man ville se alla undulaterna i detalj.

För att få ett riktigt intryck av hur stor denna verksamhet var skulle man sett deras lager av frö. Sexhundra, åttahundra eller kanske tusen säckar med hirs som inköptes varannan eller var tredje månad, för att kunna utfodra alla fåglarna. Envar kan föreställa sig vilka summor de kostade.

Om man till detta lägger utgifter för minst tolv anställda, plus det enorma kapital som investerades i hela anläggningen, kan man verkligen förstå att det var nödvändigt att föda upp och sälja flera undulater för att det var skulle vara möjligt att få balans i räkenskapen vid årsslutet."

Det är ännu inte någon som har kommenterat denna sida.