Icke vetenskapliga regler för att göra uppskattade förutsägelser om Expressivity kan skapas genom analys av ett tillräckligt stort antal av häckresultat.

Tabell 3 Uppskattade förutsägelser av Expressivity

Författaren har analyserat ett urval av häckresultat omfattande 1411 ungar, varav 403 med visual crest. Baserat på detta resultat visar tabell 3 ungefärligt hur visual crest avkomma kan förväntas fördelas mellan mer och mindre komplexa crest-former i olika parningar.

Användning av PE-teorin för att förbättra häckresultat

En ny och noggrannare teori är mycket bra, men kan den hjälpa uppfödare att fatta bättre beslut gällande parningar och att göra snabbare och säkrare framsteg?

Tabell 2 ger uppfödare möjlighet att förutsäga förväntade %-talet av visual crests and crestbreds från vilken parning som helst och tabell 3 att förutsäga förväntade %-talet splitfåglar bland de med visual crest.

Det finns egentligen bara tre olika parningar att välja mellan när man vill förbättra crest-undulater. Crest x Crest, Crest x Crestbred eller Crest x Normal. (Crestbred x Crestbred och Crestbred x Normal producerar för få crest för att bli användbar.)

Crest x Crest är vanligtvis en långsam väg för att förbättra den allmänna utställningsstandarden och i många fall t.o.m. försämra den, men måste användas för att förstärka crest-karaktären och maximera produktionen av df crest.

Crest x Normal producerar för få visual crest för att tillgodose behovet av ett gott urval inför nästa säsong, men denna parning är den väg man kan introducera icke-crest utställningskaraktäristik på.

Crest x Crestbred är den optimala parningen för att göra stadiga framsteg på båda fronter.

I tabell 2, är den bästa Crest x Crestbred parningen DF Crest x SF Crestbred, som producerar 59% visual crests. Bästa parning för att producera SF Crestbreds är DF Crest x Normal. Denna producerar 83% Crestbreds och alla är SF. Är det möjligt att identifiera DF Crests? Intuitivt tycks det som om de fåglar med den extremaste crest-karaktäristiken skulle vara DF Crests. PE-teorin förutsätter inte någon sådan direkt koppling, då olika gener är grunden till crests befintlighet och dess uttrycksform. Men det finns i alla fall en viktig indirekt koppling. Produktionen av högre former av crest kräver koncentration av gynnsamma E-gener. Detta uppnås lättast genom parning Crest x Crest. Tillfälligtvis är detta också en parning som producerar en stor andel DF. Sålunda kan DF och högre crest-former ofta, men inte alltid, finnas tillsammans i en fågel. Då en Crest x Crest-parning (tabell 2), i snitt producerar 56% DF, och bara 6% SF visual crests, blir det för uppfödaren mindre intressant att identifiera detta, då den parningen används för att producera DF crests.Det optimala avelsprogammet är därför att först para Crest x Crest för att producera DF Crests, och att sedan para dessa DF Crests med normala av hög kvalitet, och att slutligen para de bästa av Crest eller Crestbred- avkomman (alla SF) från denna parning tillbaka till DF Crests för att producera visual crests (59%).

Författaren gör inga anspråk på att detta avelsprogram skulle vara originellt. PE-teorin ger ändå en hållbar grund till programmet och en guide till dess realiserande och förväntningar på häckningen. Nu kan uppfödare gå framåt med större tillit, undvika fallgropar och optimera resultat genom bättre förståelse för den underliggande genetiken.

Vad gäller crest-typernas olika former, så är, förutom vad som sägs i tabell 3, de enda beprövade sätten att försöka förbättra kvaliteten på crest, eller att introducera mer komplexa former av den, samma enkla strategi som vid andra polygenetiska egenskaper (storlek, typ, etc.). Dessa strategier, som syftar till att gradvis koncentrera önskvärda gener genom selektiv avel, är gott och väl dokumenterade och väl förankrade bland erfarna undulatuppfödare och kommer därför inte att diskuteras vidare här.

En sak som uppfödare bör tänka på är, att när crest-mutationen först uppstod, fanns redan de modifierande expressivity-generna i den normala populationen, i så väl heterozygot (SF) som homozygot (DF) form. Det är inte alls troligt att expressivity-generna kom som en ny mutation samtidigt som crest-genen. Detta betyder att medan ”normala” inte har någon aktiv crest-gen, ska de inte betraktas som fria från aktiva former av E-gener. Expressity-generna verkar helt enkelt inte för att ge en crest-form förrän en aktiv crest-gen finns. Jag tror att detta är orsaken till att det är möjligt, i motsats till vad initiator-teorin säger, att producera halvcirkulära och enstaka cirkulära genom parningen tofs x normal. (Ref 1 rapporterar parningar av tofs x normal som gett en avkomma av 247 normala, 29 tofs, 8 halvcirkulära och en cirkulär)

Samtidigt sägs i Ref 1 att parningen Fullcirkel x Normal kan producera alla former av crest, men att ett speciellt par bara kan ge en eller två typer av crest, medan ett annat par producerar andra typer. Denna variation beror sannolikt på olika koncentrationer av E-gener hos den aktuella normala fågeln som används i parningen. Normala fåglar visar naturligtvis inte något av innehållet i sina E-gener och kan när de paras med en crest producera oväntade crest-former.

Variation i häckresultat: Tillsammans med allmänna kommentarer kring variationerna i resultaten är rapporter vanliga om att vissa uppfödare tycks kunna producera fler visual crests än andra uppfödare.Vid en undersökning av tabell 2 avslöjas orsakerna till dessa observationer.För det första är det stor skillnad i den genomsnittliga produktionen av visual crests i var och en av följande parningar; Crest x Crest (63%), Crest x Crestbred (29%), Crest x Normal (13%).För det andra är det i var och en av dessa avelskombinationer stor skillnad i resultaten beroende på föräldrarnas genetiska make-up. Crest x Crest (34%-100%), Crest x Crestbred (9%-59%), Crest x Normal (9%-17%).

När man väljer par behövs både noggrannhet och tur. Det betyder att när man jobbar med förbättring och använder sig av parningen Crest x Crestbred gör det stor skillnad om parningen är mellan en DF Crest x SF Crestbred (59% avkomma med visual crest) jämfört med en SF Crest x ZF Crestbred (9% avkomma med visual crest). Svårigheten är att vi inte på något tillförlitligt sätt med blotta ögat kan skilja vare sig mellan DF och SF Crest, eller mellan SF and ZF Crestbred. Lyckligtvis finns det avelsstrategier som kan minimera dessa problem, för den uppfödare som försett sig med PE-teorin och tabell 2.

Utnyttjade källor/författare:
1. Handbook of the Crested Budgerigar Club of Australia 2002 (Based on UK Handbook) CBCA
2. CRESTS Towards a Better Understanding George Clarke 2004 CBCA
Not: Den oförkortade versionen av denna artikel (Ref 2) innehåller en komplett referenslista.
Tack
Detta arbete hade inte varit möjligt utan de omfattande förteckningar från avelsarbetet, som välvilligt tillhandahållits från de erfarna australiska crest-uppfödarna Rob Hugo and Ken Yorke.
Ytterligare häckresultat behövs för att vidare förfina aspekterna kring teorins begrepp "expressivity". Om du har möjlighet att bidra, skulle författaren uppskatta att få ta del av dina resultat. Använd bilagda Reporting Form. http://undulatsidorna.se/CrestTheoryBasicsform.doc

Det är ännu inte någon som har kommenterat denna sida.