•    Snälla Hjälp!
  Skapat: [ den 22 september 2005] av: Malin
  Jag och min sambo har en undulat som är 1,5 år gammal. Vi köpte honom när han var unge och han blev tam väldigt snabbt. Han har alltid fått vara ute och flyga flera timmar varje dag och om vi reser någonstans får han alltid följa med. Vi har haft en jättebra relation tills för några veckor sedan. Han måste sitta på någon av oss hela tiden och då biter han i ansiktet och i öronen och skriker. Ska vi gå ut måste vi smita för att han inte ska följa med. Undulaten har helt enkelt tagit över hela lägenheten. Det har gått så långt att jag börjat skrika åt honom och viftar med armarna åt honom och det är ju fruktansvärt. Samtidigt vill jag inte stänga in honom i buren heller nu när han är så van vid att få flyga. Ska vi skaffa en kompis åt honom? Brukar det fungera bättre då eller kan det bli så att han är elak mot kompisen. Snälla hjälp oss med tips, vi står inte ut längre!

•    Besvarat: [ den 23 september 2005 ] av: Monica

  Hej! har kanske inte något riktigt bra svar till dej eftersom ja själv inte haft undulat så länge, men efter vad jag förstår så verkar det som din undulat saknar en undulatkompis..det brukar nog vara så att dom "håller på" så som din undulat gör när dom saknar en "artfrände". Har samtidigt en liten fråga till dej!! hur i hela världen gjorde du för att få din handtam så fort??har haft min undulat i 2 veckor nu o han e långt från handtam tycker jag..det kanske tar lite till att få dom det. Han är ca 8 veckor gammal nu...Hoppas du kan hjälpa mej med min fråga!! tack på förhand isåfall.-Monica.

•    Besvarat: [ den 24 september 2005 ] av: malin

  Hej Monica!
  Tack för ditt svar. Jag tänker faktiskt köpa en ny fågel idag så håller jag tummarna att dom blir riktigt bra kompisar. Jag använde mig bara av dom vanliga knepen när jag fick min pippi tam. Dom första dagarna satt jag med handen i buren och pratade lugnt med honom. Efter ett tag blev han nyfiken och hoppade upp på handen. Man kan även prova att ha lite mat i handen men det fungerade inte på min pippi. Hursomhelst så lät jag honom ta initiativen till kontakt. Sedan har jag alltid varit noga med fasta rutiner, mat och vatten på morgonen, och väcknings- och nattningsrutiner med att tända och släcka lampor och med skynket på buren. Vet inte om det hjälpte i tämjningsprocessen men jag vet att han gillar det och tror det får honom att känna sig trygg. Annars tycker jag inte det låter som om två veckor är så lång tid. Antar att det bara gäller att ha en massa tålamod! Lycka till, kanske han sitter på din hand redan nu

•    Besvarat: [ den 29 september 2005 ] av: Lena-Maria

  hej!
  han kanske har kommit in i puberteten?!
  
  hör gärna av dig hur det gick
  
  Lena-Maria

•    Besvarat: [ den 30 september 2005 ] av: Malin

  Hej!
  Vill bara berätta att jag köpt en kompis till min undulat nu. Dom blev bästa kompisar från första stund och min första undulat är som vanligt igen, dvs han måste inte sitta på mig hela tiden (han gör det dock fortfarande men inte lika ofta ). Måste också säga att det är väldigt fascinerande att se hur min första undulat hjälper min nya (3 mån). Han är väldigt mån om henne och visar hur hon ska flyga och hur man tar sig tillbaka till buren igen. Har aldrig sett nåt liknande! Hursomhelst, jag är väldigt glad att jag skaffade en kompis till min undulat. Jag tänker aldrig ha en ensam undulat igen, även om jag lagt ned mycket tid på honom så är en artfrände ändå det bästa!

•    Besvarat: [ den 4 oktober 2005 ] av: Monica

  Hej Malin! måste bara säja att jag är lite smått avundssjuk på dej o dina undulater!!hehe...min undulat är inte på nåt sätt handtam så den där nära kontakten har vi ju inte fått än..men den kanske kommer. Kul att det gick bra med att skaffa en undulatkompis!Hoppas vi höres snart igen!

•    Besvarat: [ den 22 oktober 2005 ] av: Felicia Niklasson

  Hej! jag undrar om ens undulat får en speciel färg på näbben när den häckar.
  Om du vill kan du skriva ner om man ser något annat tecken på undulaten när den ska häcka.
  
  Tack i förhand!

•    Besvarat: [ den 23 oktober 2005 ] av: Christian

  Hej Malin! Jag upptäckte den här hemsidan och din fråga/kommentarer när jag sökte på nätet ang fakta om att skaffa sällskap till min undulat. Det verkar ju som det gick riktigt bra för er när ni skaffade en kompis till er pippi. Jag skulle vilja veta om ni vände er till någon fackman eller om ni köpte en kompis på eget bevåg. Vad jag förstod så är er "gamla" undulat väldigt hjälpsam mot nykomlingen, och fortfarande tam gentemot er. Du nämnde inget om er första fågel pratar något. Jag har hört att har man en tam undulat och skaffar en till så kan den första vara taskig mot nykomlingen, sluta prata eller bli allmänt otam. Frågade ni någon kunnig om detta? Min undulathanne, Pondus, är snart 4 år. Han är ute i lägenheten och flyger mycket av tiden. Hans bur står nästan alltid öppen, så han kan komma och gå som han behagar. Han är väldigt tam och sitter gärna med mig vad jag än gör. Han lärde sig tidigt att prata. Även om han inte lär sig så många nya ord och fraser längre så händer det - idag sa han för första gången "Har du sovit gott?"!! Även om jag är hemma en hel del så tycker jag inte om att Pondus är ensam ibland och har funderat på att skaffa en kompis åt honom. Samtidigt är det inte roligt om han skulle sluta prata och vara med mig. Har du eller någon annan kommentarer till detta? En fråga till. När ni hade skaffat den nya undulaten, satte ni då in henne i samma bur som undulatkillen direkt?
  Tack på förhand!

•    Besvarat: [ den 24 oktober 2005 ] av: Petra

  Hej Christian! jag har en hane ca 2 år som är mycket tam. Vi köpte en hona för några veckor sedan, vi valde en lite äldre ca 6 mån för vi visste inte om han skulle vara snäll mot en liten unge. Vi tog ut Putte ur buren och släppte in honan. Putte blev faktiskt rädd först och ville inte gå nära buren. han satt på min axel länge innan vi kunde förmå honom att titta på henne genom burtaket. Sedan när han fattade att det var en annan undulat, och en tjej dessutom blev han heltokig. Måste vara i puberteten! Han var fast besluten att bestiga den stackars damen innan han ens presenterat sig. Men hon hade lite skinn på näsan,läs näbben och satte honom på plats. Då gav han upp och kopplade istället på charmen. Han putsar och matar henne och är så gosig och nu trivs de bra ihop. men han har fortfarande ett stort behov av att vara hos oss och kela och bli "putsad" . Vi märker ingen skillnad mot innan. Däremot är det svårt att få henne tam. När man har handen inne i buren och småpratar med henne så kommer han och stör hela tiden, man kan nästan tro att han är lite avundsjuk...Det var lite om hur det gick till när Putte och Lina blev ett par! Lycka till!!

•    Besvarat: [ den 27 oktober 2005 ] av: Christian

  Petra, det var roligt att höra om Putte och Lina! Det låter som en bra idé att ta ut den första pippin ur buren när man introducerar den nya. Jag har nästan bestämt mig för att skaffa en fru till Pondus nu. Det är bara att invänta rätt läge, så jag själv har mer tid att ägna åt de bägge. Hoppas att det fortfarande går bra för Putte och Lina och att Lina börjar bli lite mer tam nu!

•    Besvarat: [ den 1 november 2005 ] av: Nettan

  Ett annat tips är att ha dem i vars en bur tills den nye blivit handtam. Så gjorde vi med våra. Tur var väl det för den äldre har varit ganska hårdhänt och "hackig" mot den nye, men nu 3 veckor senare delar de bur på dagarna när vi är hemma. Ja, buren är förståss öppen så att de kan lämna varandra om de vill. Har ännu inte vågat ha dem i samma bur på natten för ibland kan det gå ganska vilt och skrikigt till... Men det dröjer väl bara en vecka eller 2 innan de kan bo ihop på riktigt! Lycka till!

Där inte annat sägs har Sophie Wahlund översatt texterna till svenska.
Undulatsidorna ägs och drivs av Palle Frejvald.
Återgivning av text och bilder är endast tillåtet efter skriftlig tillåtelse!
© Copyright 1998 - 2024