Uppfödning mm. | | | Foder | | | Arv och färglära | | | Varieteterna | | | Sjukdomar | | | Böcker | | | Historia | | | Sällskapsundulater | | | Användarnas ord | | | Politik och filosofi | | | Förstasidan |
Du var nog inne på svaret till det första problemet själv: förmodligen är han tyst för att han är van vid andra fåglar och behöver sällskap. En ensam undulat är en olycklig undulat. Inte ens om man är med sin fågel dygnet runt kan man tillgodose dess behov av en artfrände. I början när jag hade undulat hade jag ensamundulater, men det var först när jag skaffade en kompis till min dåvarande fågel som det verkligen syntes att han blev så mycket gladare och nyfiknare. Det var verkligen en aha-upplevelse för mig. Det är ok att ha en ensamfågel några veckor medan man tamtränar, men man bör snarast skaffa en till. Så, köp en kompis till Mille!
Ta med till landet, tycker jag. Ha buren övertäckt med en liten öppning så att han kan se ut och sitt bredvid buren och prata lugnande.
Hej!Jag måste hålla med.Han vill ha en kompis!Vi hade en undulatkille i ett halvår ensam...han blev mycket gladare,piggare och bättre på att flyga:-) när han fick en "liilebror".Vi åkte bil ner till Småland med båda två förra somaren.Hade en sjal över större delen av buren.Den första halvtimmen var de lte oroliga men sen var det ingen fara!De är vana med ommöblering i buren och att stå i olika rum.Lycka till!
Där inte annat sägs har Sophie Wahlund översatt texterna till svenska.
Undulatsidorna ägs och drivs av Palle Frejvald.
Återgivning av text och bilder är endast tillåtet efter skriftlig tillåtelse!
© Copyright 1998 - 2024