•    Få undulaterungar handtama
  Skapat: [ den 30 mars 2007] av: Helen
  Hej,
  
  Det här inlägget riktar sig främst till Kickan, men givetvis även till andra som håller på att handtämja undulater. Jag läste att du, Kickan, fått dina undulatungar handtama på ett par veckor. Jag håller själv på att öva två undulatungar så jag är lite nyfiken på vad du har haft för strategi? Själv tycker jag att det är svårt att veta hur mycket jag ska "hålla på" med dem. Ska man avsluta om de drar sig undan eller är det en del av processen? Jag tycker att jag tar det lugnt och försiktigt, men får ändå hela tiden känslan av att jag gör fel och stressar dem. Ska väl säga att de gör framsteg hela tiden så jag tror att de trivs i grunden. Några råd?
  

•    Besvarat: [ den 30 mars 2007 ] av: Kickan

  Hej Helen!
  Hmmm... strategi, ja jag vet inte riktigt vad vi har för strategi men först och främst köper vi direkt hos uppfödare. Då får man en fågel som bara flyttat en gång, dvs är mindre stressad i grunden redan från början. Sedan låter vi dem få lugn och ro resten av dagen när vi kommer hem med den/dem. Vi tänker därefter på att alltid röra oss sakta i burens närhet så fågeln hinner med att uppfatta vad som händer. Vi talar lågt och lugnande så fort vi närmar oss buren.
  
  Ja, sen brukar det vara min dotter som gör de första tämjningsförsöken och hon gör som du tänker, avvaktar så fort fågeln verkar mer nervös eller stressad (man måste vara mycket lyhörd för det) men drar sig inte tillbaka utan stannar upp och väntar tills fågeln märker att det inte är farligt och lugnar sig igen. Nu talar jag alltså inte om en fågel som flaxar runt i buren av rädsla utan en som sitter på pinnen men börjar få något mer oroligt i blicken = dags att avvakta.
  
  Sedan tar det en dag eller två och då har hon fått upp fågeln på fingret. Ofta behöver hon trycka lite försiktigt mot buken för att den ska förstå att den ska kliva upp. Därefter gör vi om detta flera gånger om dagen tills den känner sig helt trygg och säker på fingret. Därefter flyttar vi runt fågeln till olika pinnar i buren för att sedan börja träna den att komma med ut ur buren för flygturer.
  
  Nu senast när vi köpte en 14-v. unge och en 17-v. unge märktes det att hanen (14 v) var mer självsäker och orädd i sig själv. Honan var den som var räddast men vi är övertygade om att hanen har en lugnande inverkan på honan för hon gör också framsteg och sitter fint på fingret nu, dock helst när hanen är närvarande.
  
  När de var handtama (honan inte riktigt trygg) så fick de flytta ihop med det äldre paret. Det är en supertam hona som vi hade ensam från 6 v ålder först innan vi skaffade en vuxen hane till henne. Han tog sin tid men var fullt hanterbar efter några veckor trots att han var en helt otämjd voljärfågel när han kom till oss. Denne herre är mycket lugn i sig själv och snäll som en jag vet inte vad. Den supertama honan spelade säkert stor roll för hans framsteg.
  
  Ungdomarnas fortsatta "tamhets-utveckling" påverkas säkert i positiv riktning av att de äldre är tama. De ser hela tiden hur orädda de är i olika situationer och ser att vi inte är farliga.
  
  Ja, jag kan inte förklara det bättre än så här. Dock brukar jag säga att min dotter har något "magiskt" i fingrarna, jag tycker det går väldigt fort för henne att få deras förtroende för sin hand. Jag vet inte om undulaterna är mindre rädda för små händer än stora.
  
  Det låter ju som det går framåt för dig också! God fortsättning med det och berätta gärna mer hur det går framöver.
  
  Mvh Kickan
  

•    Besvarat: [ den 30 mars 2007 ] av: Kickan

  Det framkommer kanske inte så tydligt men det hela försiggår alltså med bägge fåglarna i samma bur.

•    Besvarat: [ den 1 april 2007 ] av: Kickan

  Hej igen!
  Kan tillägga att "hirskolvstricket" också brukar vara oslagbart. Våra undulater får bara hirskolv som godis. Igårkväll stoppade jag in bägge mina händer och underarmar i buren med en smaskig hirskolv liggandes i ena handen. De vuxna fåglarna var ute. Den nu 17 v gamla hanen är helt orädd för oss nu medan 20 v-honan är mer avvaktande än. Hanen kom genast upp i händerna och började äta. Honan gick av och an på pinnen en bit därifrån och man såg hur sugen hon var på en smakbit. Efter några minuter kunde hon inte motstå. Bägge sitter sedan på händerna och armarna och äter frenetiskt. Honan börjar undersöka mina fingrar genom att krypa mellan fingrarna, nafsa och så småningom bita i dem. Här är då ett tips till: Det gör ont (men hon menar alltså inget illa) och här är det ju lätt som "tämjare" att rycka bort handen och därmed skrämma fågeln. Här måste man "låtsas som det regnar" och inte reagera på bitningarna dels för att inte skrämma och dels för att inte fågeln ska lära sig att bitning ger en effekt vilket kan göra att de fortsätter och blir bitiga av sig. Blir det outhärdligt måste man bryta träningen då fågeln inte biter och då lugnt och försiktigt.
  
  Ja, det blev en "lång historia" men den kanske kan förklara mitt tänk lite när det gäller att få undulaterna tama.
  
  Mvh Kickan

•    Besvarat: [ den 1 april 2007 ] av: Helen

  
  Hej igen!
  
  Stort tack för dina utförliga tips! Jag uppskattar verkligen att du tagit dig tid och berättat om dina erfarenheter.
  
  Något som jag har haft stor nytta av är det där du skrev om att inte dra sig tillbaka helt om fågeln verkar stressad, utan istället avvakta tills han har lugnat sig och sedan försöka igen. Och det går förvånansvärt bra! Ofta lugnar han sig snabbt och kan till och med börja putsa sig mitt i alltihop. Tidigare fick jag så dåligt samvete när han blev stressad så jag avbröt "träningen" direkt och försökte vid ett senare tillfälle.
  
  Jag har också provat hirstricket, men än så länge ignorerar han hirsen totalt. Men förr eller senare kommer det väl. Så snart han blivit lite mer "hanterbar" ska jag låta honom flytta ihop med min andra hane, som var handvan redan när vi fick honom. Förhoppningsvis får jag den effekten som du fick med dina fåglar, dvs att den mindre tama fågeln tar efter den tama. Tills dess får jag inte ha för stora krav på den nya lilla familjemedlemmen utan ha tålamod, tålamod och åter tålamod...
  

Där inte annat sägs har Sophie Wahlund översatt texterna till svenska.
Undulatsidorna ägs och drivs av Palle Frejvald.
Återgivning av text och bilder är endast tillåtet efter skriftlig tillåtelse!
© Copyright 1998 - 2024