Uppfödning mm. | | | Foder | | | Arv och färglära | | | Varieteterna | | | Sjukdomar | | | Böcker | | | Historia | | | Sällskapsundulater | | | Användarnas ord | | | Politik och filosofi | | | Förstasidan |
Hej!
Ja, visst känner man sig hemsk ibland när man har en ny undulat, men det går över. Av egen erfarenhet känner jag igen det där med att klättra runt i buren, osv, men efter ett tag blir det bättre. Fågeln accepterar sin nya omgivning rätt snart, men det gäller att ha tålamod.
Du har rätt i att din nya undulat mår bra om den får vänja sig vid buren innan han får komma ut. Du märker ju när han verkar hyfsat säker.
Det är nog också bra att vänta innan du låter honom komma in till dina undulattjejer. Och som du säger kan det nog vara en bra idŽ att även låta den kommande hanen vänja sig vid den andre hanen, innan du släpper ihop dem med honorna. Undulathonor kan ju vara rätt dominerande, och då kanske det är bra om hanarna känner varandra.
Jag kommer aldrig att begripa varför man skaffar undulater en och en. Skaffa en hane till på en gång och de flesta problem är lösta med det.
En unge som krafsar i hörnet av buren försöker att gömma sig och har sannolikt blivit tagen lite för tidigt från sina föräldrar.
Hej!
Tack för era svar!
Ja, det är inte lätt att göra allt rätt fast man försöker...
Jag har verkligen läst på och frågat runt om hur jag ska gå tillväga, men råden har varit minst sagt varierade beroende av vem man frågar. Tyvärr är det väl först efter egna erfarenheter som man vet hur man verkligen borde ha gjort.
I det här fallet dök just den här hanen upp av en tillfällighet. De som hade honom innan var tvungna att göra sig av med honom omgående pga allergi. Jag söker med ljus och lykta efter en till hane, men ännu har jag inte fått tag i någon passande.
Där inte annat sägs har Sophie Wahlund översatt texterna till svenska.
Undulatsidorna ägs och drivs av Palle Frejvald.
Återgivning av text och bilder är endast tillåtet efter skriftlig tillåtelse!
© Copyright 1998 - 2024