Uppfödning mm. | | | Foder | | | Arv och färglära | | | Varieteterna | | | Sjukdomar | | | Böcker | | | Historia | | | Sällskapsundulater | | | Användarnas ord | | | Politik och filosofi | | | Förstasidan |
Hej Annica!
Det ligger mycket i dina farhågor. Jag har haft katt och undulat samtidigt och var mycket noga med att katt och undulat i bur inte var i samma rum när vi inne var hemma.
När undulaten var ute och flög (vilket den måste dagligen x flera) verkade inte katten bry sig ett skvatt om det. Den trippade omkring på soffbordet medan katten låg och sov i soffan bredvid, trodde vi (emellanåt öppnade sig det ena ögonlocket lite på glänt - katten hade FULL koll på fågeln men trodde sig inte visa det för oss).
Jag hade också alltid full koll när katt och kringflygande undulat var i samma rum - trodde jag. Jag uppfattade alltid att katten inte på något vis var intresserad av denna supertama undulat, men jag hade fel.
En vacker dag när jag vände bort huvudet en sekund klapp katten undulaten... Jag var omedelbart framme och lossade undulaten ur kattens gap, det blödde under vingen och fågeln var minst sagt chockad! Den repade sig dock men jag insåg då att hur man än tror att man hanterar katt+undulat så är risken stor att det går galet ändå. Ett katts rovdjursinstinkt kan varken vi eller katten själv göra något åt!
Jag har dessutom ganska nyligen inne i det slutna forumet läst historien om katten som lyckades ta sig in i det rum fågelburen stod (med stängd dörr och fåglarna i buren) och rensade buren på mer än halva fågelfamiljen (undulatparet hade ungar)... Fler dog än överlevde. Ägaren tyckte sig naturligtvis alltid ha koll på att rumsdörren var stängd.
Konklusionen av detta är att jag avråder från att ni skaffar undulater. Dessutom skulle en undulat som du själv skriver bli väldigt ensam instängd i ett rum. Man bör också alltid ha minst två undulater - de är flockdjur och blir aldrig helt lyckliga ensamma. De trivs bäst, även när de är flera, i den del av bostaden som det är mest liv och rörelse. Det är med ensamma undulater som med det andra flockdjuret hunden (till skillnad från katten) att de inte kan vara ensamma mer än ~4 timmar/dag.
Mvh Kickan
Med risk för att få många emot mig, skulle jag ändå vilja uppmana föräldrar som funderar på att skaffa undulater till sina barn, att verkligen tänka efter ordentligt! Det är så oerhört mycket mer jobb med en undulat än vad man kan tro. De är ömtåliga, ofta inte så "gosvänliga" och är känsliga för plötsliga ljud och rörelser. Dessutom kräver de enormt mycket tålamod. Jag är högst tveksam till om det är ett passande husdjur för barn.
I ditt fall kanske din son är lite äldre och ni kanske har tidigare erfarenhet av undulater och vet vad det innebär. Men har ni inte det så rekommenderar jag att tänka efter riktigt ordentligt. Läs på om undulater, hälsa gärna på någon som har undulater om ni har möjlighet och tänk på att det är du som vuxen som måste ha huvudansvaret för undulaten!
Hej, tack för din omtanke.
Sonen är 12 år och vi är en mycket djurvan familj.
Själv har jag aldrig ägt en undulat för jag har alltid haft hundar och katter i mitt liv. Däremot sambon är uppvuxen med undulater och hans mamma har forfarande en kvar. Det är hos farmor sonen blivit så förtjust i dessa fåglar. Dottern har en egen kanin och han vill verkligen också ha ett djur som är bara hans.
Jag vet att föräldrarna har det yttersta ansvaret för djur. Som sagt var har jag varit ägare till allt från sandekorrar till hästar och det mesta däremellan.
Jag har lagt ut frågan på andra forum och fått de mest skiftande svar. Allt från de som avråder till de som har katt och undulat och säger att det fungerar bra.
Så nu är jag mer förrvirrad än förut.
Tack ivarjefall för ditt svar! Annica
Jag vill också avråda från kombinationen katt och undulater. Som uppfödare får jag väldigt många samtal från människor som vill köpa en undulat "för katten åt upp den förra". En katt klarar av att döda en undulat genom gallret, utan att öppna luckan. Det räcker med att en stjärtfjäder sticker ut en aning, så är det klippt.
Nu anser jag samtidigt att det finns ännu mycket värre öden som en del undulater råkar ut för, så när en undulat blir uppäten av katten kan man väl se det som en naturens gång. Men hur roligt är det för undulatägaren (barnet) som mister sin trogna vän?
Om man kunde ha en stor rovfågel som husdjur, skulle du ha det tillsammans med katten?
Hej igen Annica!
Jag förstår att du blir förvirrad av en massa skiftande svar.
Jag menar att svaren beror på repektives erfarenheter - klart man tycker det går bra när en incident (uppäten undulat?) ännu inte inträffat. Men för oss där "olyckan" varit framme ser vi med den nya insikten att katt-undulatkombinationen inte är att rekommendera.
Mvh Kickan
Där inte annat sägs har Sophie Wahlund översatt texterna till svenska.
Undulatsidorna ägs och drivs av Palle Frejvald.
Återgivning av text och bilder är endast tillåtet efter skriftlig tillåtelse!
© Copyright 1998 - 2024