Uppfödning mm. | | | Foder | | | Arv och färglära | | | Varieteterna | | | Sjukdomar | | | Böcker | | | Historia | | | Sällskapsundulater | | | Användarnas ord | | | Politik och filosofi | | | Förstasidan |
Det är sannolikt honan som plockar ungarna och du kan befara att beteendet går i arv till döttrarna. Dunet växer ut igen, men håll ett öga på vad som sker så att mor inte börjar hacka på dem också. Det bästa i ett sådant här läge är om man har ytterligare häckpar på gång och kan slussa över ungarna till fosterföräldrar. Om man inte har den möjligheten så kan man lägga in en träkloss i holken och hoppas på att honan ska finna större nöje i att gnaga på den än på sina egna ungar.
Tack för snabbt svar. Idag har den fjärde och sista ungen hoppat ur holken och jag har därför tagit bort holken, då dessa föräldrar inte ska ha en kull till (någonsin). Tror tyvärr att honan plockat bort mer fjädrar på den yngste ungen, nu på ryggen. Funderar på att flytta tillbaka honan till voljären med de andra undulaterna och att låta hanen sköta den resterande matningen av ungarna tills de är gamla nog att klara sig helt själva. Tänker jag rätt då? Eller skulle det skapa problem på något sätt, tänker att det är bättre att ha en förälder som matar än två som matar varav en plockar ens fjädrar. Alla undulater bor i samma rum.
Där inte annat sägs har Sophie Wahlund översatt texterna till svenska.
Undulatsidorna ägs och drivs av Palle Frejvald.
Återgivning av text och bilder är endast tillåtet efter skriftlig tillåtelse!
© Copyright 1998 - 2024