Uppfödning mm. | | | Foder | | | Arv och färglära | | | Varieteterna | | | Sjukdomar | | | Böcker | | | Historia | | | Sällskapsundulater | | | Användarnas ord | | | Politik och filosofi | | | Förstasidan |
Hej Elin!
Kan inte ge dig ett entydigt svar på din fråga (kanske någon annan kan det?) men jag kan dela med mig av funderingar kring det hela i alla fall.
En sak är säker i alla fall: du har fyra lyckliga fåglar som får leva i en naturlig struktur, i en flock (om än liten). Man kan aldrig komma ifrån att det naturligtvis är så att undulaterna har mest gemensamt med sina artfränder och att vi människor kommer i andra hand när de kan välja. Det menar jag gör att det är svårt att få fyra fåglar supertama var och en när de lever i en liten flock. (Fast det kanske finns de som lyckas?)
Jag menar att när en undulat blir så tam som den gör (för det mesta) när den hålls ensam beror det på att i brist på en artfrände blir människan (ägaren) ett surrogat för en sådan och undulaten ser människan som en artfrände och kan få ett till delar människolikt "beteende". Därför är det absolut nödvändigt att man sysselsätter sig med sin undulat om man har den ensam det mesta av dagen.
När man har flera undulater tror jag att man får "nöja sig med" att de är handtama, dvs att de inte är rädda för dig eller dina händer och att du kan hantera dem när de är ute, jag menar att du kan ta dem på ditt finger och förflytta dem dit du vill.
Vi startade med en undulatunge som blev supertam, dvs såg oss som sina artfränder, kelade med oss, ville alltid vara med oss etc. Sedan vi skaffat nr 2 föredrar hon naturligtvis att kela med sin undulatmake och inte med oss, det är ju mest naturligt. Däremot är hon ju fortfarande inte rädd för oss och kommer ofta till oss för att smaka på något eller "kolla läget".
Om du skiljer dina undulater åt så de bor två och två tror jag inte du når så stora framgångar (men jag VET inte) än om du behåller dem i 4-flock. Sätter du dem däremot ensamma i var sin bur tror jag de kan tämjas lite mer men kommer att bli jätteledsna och bara sitta och längta efter varandra istället för att fokusera på träning med dig.
Har du två handtama i flocken borde de andra två genom påverkan av de tama kunna bli det också. Det tror jag var en stor anledning till att vår undulat nr 2 blev så tam som han blev trots att han dessutom var vuxen när han kom till oss, alltså att han påverkades av att se att nr 1 vågade komma till oss - "då kan det ju inte vara något farligt"...
Som sagt detta är inget entydigt svar på din fråga utan bara mina reflektioner...
Hur som helst tycker jag du ska njuta av dina lyckliga undulater som har många kompisar och säkert bjuder dig många skratt och roliga stunder med sina upptåg (för det gör de säkert, finns väl inget roligare än att sitta kolla in undulaters beteenden?)
Mvh Kickan
Håller med kickan. Min honundulat var också supertam först, men när vi skaffade hanen så blev det att vi bara fick henne på fingret. Men nu så kan hon va supertam igen, men lite mer när hon känner för det. Nä jag tror dina fåglar mår mycket bättre om du låter dom vara tillsammans, bry dig inte om att skilja dom.
/marcus
Där inte annat sägs har Sophie Wahlund översatt texterna till svenska.
Undulatsidorna ägs och drivs av Palle Frejvald.
Återgivning av text och bilder är endast tillåtet efter skriftlig tillåtelse!
© Copyright 1998 - 2024