•    Hjälp!
  Skapat: [ den 1 augusti 2006] av: Siavash
  Hej!
  
  Jag och min sambo skaffade för drygt två månader sedan ett undulatpar för första gången. Det mesta har gått jätte bra och dom är pigga glada och förhoppningsvis friska båda två!
  
  Vi tror att det är en hona och en hane, men vi vet inte säkert än, dom var ca 5 veckor när vi köpte dom.
  
  Det som på senare tid har börjat oroa oss mer och mer för varje dag är vår "honas" aggresiva beteende mot hanen helt utan anledning. Eller ja, vi människor ser ingen anledning med hennes attacker iallafall. Det som händer är att honan verkar vara extremt avundsjuk på hannen och låter i stort sett inte hannen äta. Så fort hannen beger sig till matskålarna och ska äta så är honan där kvickt som ögat och hackar bort honom, oavsett om honan precis ätiti innan honom och gör något helt annat. Och det är inga snälla hackningar, utan aggresiva och nästan brutala. Hannen vågar i 99 fall av 100 inte göra motstånd utan flyr fältet direkt och vågar inte gå i närheten av honnen en stund efteråt. Men sedan helt plötsligt efter nån timme så är dom vänner igen och kliar och putsar varandra.
  
  Vi har starka funderingar på att lämna bort honan eftersom vi tycker väldigt synd om hannen och dessutom så måste vi nästan varje dag handmata honom då han sällan får äta ur matskålarna för honan.
  
  Så detta är ett sista rop på hjälp från oss till alla. Har någon någonsin varit med / hört om något liknande? Är det normalt? Kan man förändra detta beteende hos honan på något sätt?
  
  Värt att tillägga är också att hannen är mycket handtam medan den aggresive honan väldigt, väldigt sällan vill komma upp i handen.
  
  Tack på förhand!
  
  /Siavash

•    Besvarat: [ den 1 augusti 2006 ] av: Kickan

  Hej Siavash!
  Har själv ett undulatpar, en hane och en hona. Och det är vanligt att det är honan som "bestämmer". Hos oss finns tendenser till att hon styr när hanen ska äta men de kan lika ofta sitta bägge vid samma matskål och äta tillsammans. Dessutom kan hanen ofta säga ifrån "på skarpen" när han tycker honan går för långt. Undulater är flockdjur och undulatflockar i fångenskap utkristalliserar sig oftast en ledare - en hona. Det kan vara denna process som pågår i er "flock" nu. Vad som förvånar mig är dock att era undulater inte är äldre om det här beteendet är så utpräglat.
  
  Det är inte 100% säkert att könsbestämma undulater förän de blir könsmogna vid ca 6 mån ålder. Det kan ju vara så att ni har två honor och det kan vara svårt att få två honor att komma överens. Lättare är att hålla två hanar tillsammans, och det ideala en hane och en hona. Är det två honor ni har kan det vara det som gör att den ena beter sig som du beskriver (fast ändå tycker jag det är tidigt när de bara är drygt 3 mån gamla). Är du säker på att de bara var 5 v när ni köpte dem? 5 v är egentligen för tidigt att skilja undulatungar från deras föräldrar.
  
  Om angreppen är rejäla och blodvite uppstår tycker jag du ska låta dem bo i var sin bur under en tid och se om den aggresiva lugnar sig. De kan ju få vara ute och flyga tillsammans.
  Jag antar att du har provat med två matskålar, två hirskolvar, två gungor etc. så de har varsin av allt, annars kan du ju göra det.
  
  Jag tycker det är synd att lämna bort den ena redan nu, ni har inte haft dem så länge. Men på sikt kanske det är lösningen, särskilt om det är två honor ni har. Men då måste de båda få nytt undulatsällskap och inte vara ensamfåglar.
  
  Lycka till nu och hör gärna av dig och berätta hur det går!
  
  Mvh Kickan

•    Besvarat: [ den 1 augusti 2006 ] av: Siavash

  Hej Kickan! Tack så hemskt mycket för ditt svar!
  
  Precis som du säger finns det minst två av allt i buren (buren som är lika stor som en mindre voljär tom.). Matskålar finns det 5 stycken så att hanen ska få åt minstonde lite mat i sig på egen hand.
  
  Du skriver att om det så att säga uppstår blodvite, att vi ska ha dem i varsin bur ett tag men ändå låta dom flyga tillsammans? Vi har själva tänkt den tanken men det låter så himla svårt att utföra i praktiken! Jag menar, hur ska det gå till att få in dom i varsin bur på kvällen? Det skulle aldrig gå! Jag ska avvakta lite nu och hålla ett extra öga på dom och se om det blir bättre.
  
  I djuraffären där vi köpte dom sa dom att dom var 5-6 v gamla så vi utgår från det, sen så kan dom säkert ha sagt fel eller ljugit för oss...
  
  / Siavash

•    Besvarat: [ den 2 augusti 2006 ] av: Anna

  Hej!
  Jag har upplevt exakt samma sak i min undulatflock på fyra fåglar. Där är ena honan på en av hanarna i stort sett hela tiden, låter honom inte äta etc.
  Det är med sorg i hjärtat jag nu bestämt mig för att låta omplacera hanen och hans "partner". Även om inte hon är utsatt för detta dominanta beteende så vill jag inte att han ska behöva känna sig ensam i sitt nya hem. Har separerat fåglarna så nu bor de parvis i två olika burar och får så bo tills de finner ett nytt hem.
  
  Jag tycker du bör avvakta och se vad som händer, men om det inte blir bättre kanske du bör överväga att omplacera honan alternativt hanen? Det är på sikt snällare mot din hane att låta honom få komma till ett hem där hans personlighet får komma fram till fullo och där han slipper känna sig utsatt av "rumskompisen". Inte alldeles lätt sånt där.

•    Besvarat: [ den 4 augusti 2006 ] av: Jessica

  Jag har märkt att den yngsta av våra 2 undulater beter sig som honan ni beskriver här emot min hane jag har..
  Men han e räääääätt envis och ger inte upp så lätt så han får ändå komma till maten å sånt efter några försök..(Inte varje gång han vill äta hon motar bort honom heller,va så för nån vecka sen,men då släppte jag ut henne så att han fick äta ifred,nu funkar det bättre..)
  Han verkligen avgudar sin nya lilla kompis och verkar inte lida eller dra sig tillbaka även ifall hon oftast tar kommandot till om han ska få sitta på pinnen hon sitter på, el äta i vissa fall osv..
  Nån fara då?
  Vill inte omplacera eller byta ut nån av dom,älskar bådas personligheter,och de verkar trivas jättebra ihop,även ifall hon bossar alltså..
  Kan vara riktig "bitch", men kan vara lika söt sen nästa sekund..Lite humörsvängningar..;)
  Men som sagt,han e envis som få, han e som en "mygga", och tar sig plats och e lika charmig som innan hon kom in i buren..
  Men han e lite toffel också,låter ju henne köra lite med honom ändå..
  Jaa,lite splittrat där iaf...
  Kände igen beteendet som ni beskrivit ovan,men inte känt att det vart nån fara,även ifall hon var rätt jobbig för nån vecka sen/några dar sen..
  Och dessutom så umgås han mer än gärna med mig,så sitter mkt ute på min axel,på handen eller på min fot (blivit kär i mina stortår)...
  
  

Där inte annat sägs har Sophie Wahlund översatt texterna till svenska.
Undulatsidorna ägs och drivs av Palle Frejvald.
Återgivning av text och bilder är endast tillåtet efter skriftlig tillåtelse!
© Copyright 1998 - 2024