Uppfödning mm. | | | Foder | | | Arv och färglära | | | Varieteterna | | | Sjukdomar | | | Böcker | | | Historia | | | Sällskapsundulater | | | Användarnas ord | | | Politik och filosofi | | | Förstasidan |
Hej Helene!
Har ingen erfarenhet av att ha ojämnt antal undulater men fungerar det med två honor och en hane i samma bur är det ovanligt. Det brukar vara den allra sämsta konstellationen. Honorna brukar slåss om hanen och tre undulater över huvudtaget, brukar innebära att en bli utanför och känner sig ensam.
Men ingen regel utan undantag!
Hej igen,
Det blev aldrig något köp av de två hanarna, bestämde mig för att vänta lite till och verkligen försöka få tag i en enda hane. Tror också det blir den bästa konstellationen.
Ja, har också förstått att det är ovanligt att få det att funka med två honor och en hane men nu har de levt i denna konstellationen nästan en månad och det fungerar förträffligt! De båda honorna är som sagt bästisar och sitter gärna nära tillsammans, hanen har börjat få framgång hos den ena honan så de sitter också tillsammans ofta och han försöker mata henne så ofta han får. Den andra honan är totalt ointresserad av hanen så någon rivalitet honorna emellan om hanen blir det inte. Men vill förstås gärna ha jämna par så sökandet efter en passande hane fortsätter...
Hej igen!
Intressant läsning! I de fall då två honor kommit så bra överens, som du beskriver, har de varit systrar från samma kull, är dina det? Som sagt kommer de i vart fall må bäst om de blir jämna par igen så jag håller tummarna för att du hittar en bra hane.
Mvh Kickan
Hej igen!
Nej, de är inte systrar. Vi köpte den ena först i tron att det var en hane. När vi fått den handtam köpte vi den andra honan. Efter ett tag gick det upp för oss att det var två honor, men vi hade dem tillsammans ca 3 år innan vi kompletterade med två hanar. Honorna gick hur bra som helst tillsammans de år de var ensamma - har förstått att det inte är så vanligt. De putsar aldrig på varandra men de söker sig till varann och sitter ofta väldigt nära varann, ibland bara någon centimeter, och den ena honan gör någon slags knyckning med huvudet och ett kluckande läte samtidigt som hon liksom lägger näbben mot min andra honas näbb. Alltså inte ren matning som hanarna gör med honorna, utan något annat som ser ut som något slags ömhetsbevis.
När vi hade den andra hanen "delade" honorna på honom utan bråk. De parade sig med honom båda två men det var bara den ena som han putsade på och matade. Den andra honan har, förutom med denna hane som tyvärr just gått bort, avvisat alla hanar (så också med den vi har nu) - hon är inte ett dugg intresserad av dem utan tycker nog att de mest är i vägen. Tror hon är nöjd med sin kompisrelation till den andra honan. Men nu när jag förhoppningsvis snart skaffar en ny hane, hoppas jag givetvis att hon ska fatta tycke för denna.
Ja, undulaternas värld är verkligen fascinerande och lite märklig...
Där inte annat sägs har Sophie Wahlund översatt texterna till svenska.
Undulatsidorna ägs och drivs av Palle Frejvald.
Återgivning av text och bilder är endast tillåtet efter skriftlig tillåtelse!
© Copyright 1998 - 2024