Uppfödning mm. | | | Foder | | | Arv och färglära | | | Varieteterna | | | Sjukdomar | | | Böcker | | | Historia | | | Sällskapsundulater | | | Användarnas ord | | | Politik och filosofi | | | Förstasidan |
Hej
Här finns en väldigt bra artikel om ensamhållning:
http://www.undulatportalen.se/ensam.html
Flera fåglar peppar ofta varandra, är tryggare och blir modigare. Din träning är iaf inte förgäves. Jag vet inte om det är skillnad mellan hane och hona och hane och hane när det gäller tamhet.
Hej!
Vi hade också en undulathane (som tyvärr dog för två månader sedan, bara drygt två år) som var väldigt tam och präglad på oss. Han var ensam med oss tills han var 9 månader då vi skaffade en hona.
Han förblev lika tam och ville hellre vara med oss än med henne. Så det blev ett problem för både honom och honan som var väldigt frustrerad och jagade honom hela tiden.
Eftersom honor är mer dominanta så tror jag att det blir lugnare för din hane att få en killkompis.
Jag håller med Mimmi om innehållet i artikeln hon hänvisar till, den är väldigt tänkvärd.
Även Palle har kommenterat vid något tillfälle att det kan bli problem med undulater som hålls ensamma och sedan ska ingå i en undulatflock.
Men vår hane var en underbar fågel, han var så tillgiven och lyhörd och ville vara med oss hela tiden.
Vi saknar honom så oerhört mycket. Men som sagt, han var något mer än bara en undulat...
Lycka till!
Hälsningar
Anja
Där inte annat sägs har Sophie Wahlund översatt texterna till svenska.
Undulatsidorna ägs och drivs av Palle Frejvald.
Återgivning av text och bilder är endast tillåtet efter skriftlig tillåtelse!
© Copyright 1998 - 2024