Uppfödning mm. | | | Foder | | | Arv och färglära | | | Varieteterna | | | Sjukdomar | | | Böcker | | | Historia | | | Sällskapsundulater | | | Användarnas ord | | | Politik och filosofi | | | Förstasidan |
Man ska alltid vara observant på vaxhuden för ändringar på den kan vara en indikator på sjukdom, men vanligare är dock att den signalerar om en fågel är sugen på fortplantning eller inte. Det är heller inte helt ovanligt att vaxhuden kan blekna under en period för at sedan få den kraftfulla blå färgen igen. I det här fallet skulle jag tro att det är ett ålderstecken, på en i övrigt frisk fågel. Ge honom en behaglig ålderdom, med mycket sällskap, allsidig kost och lagom med förnöjelser. Han kan ha många år kvar att leva.
Tusen tack för svaret, jag trodde nog också att det eventuellt kunde vara ett ålderstecken, men jag blev ju litet orolig. Vill ju gärna att han skall landa på min axel med ett frågande ljud, några år till. Han gör nämligen det så fort jag öppnar kylskåpet, han upplyser mig om att han är intresserad av att smaka.
När jag sitter och fikar på morgonen, så efter ett tag pinglar han i sin klocka i buren, och jag lyfter filten av buren och öppnar för honom.
På kvällen brukar han väsnas i buren, och när jag kommer hälsar han och lyfter ena vingen, han vill ha sin filt och natta sig.
Ibland känns det nästan som han dresserar mig.
Där inte annat sägs har Sophie Wahlund översatt texterna till svenska.
Undulatsidorna ägs och drivs av Palle Frejvald.
Återgivning av text och bilder är endast tillåtet efter skriftlig tillåtelse!
© Copyright 1998 - 2024