•    En förälder dör
  Skapat: [ den 17 november 2005] av: Margareta Meijer
  Hej!
  Idag hittade jag min häckande hane död!
  Paret har 6 ungar, dom två äldsta, ca 4, 5 veckor gamla kom ut ur holken igår och idag.
  Fyra ungar är alltså kvar i holkenvarav den yngsta är 20 dagar i dag.
  Jag är nu lite fundersam på om honan kommer att klara matningen av alla ungarna. Hon verkar inte intresserad av att mata dom två som precis kommit ut. Däremot har jag sett att hon sitter vid holköppningen och matar den unge som är ute med huvudet.
  
  Finns det risk att dom yngre ungarna i holken inte får någon mat av henne?
  
  Är det bättre att sätta dom äldsta två ungarna i egen bur och hoppas på att dom kan äta själva?
  
  Tar emot alla tips, helst så snart som möjligt eftersom jag känner mig lite villrådig.
  
  Tack på förhand!
  
  Margareta

•    Besvarat: [ den 17 november 2005 ] av: Åsa Fahlgren

  Det är mycket stor risk för att honan inte kommer att mata de ungar som har lämnat holken och det är inte heller säkert att hon kommer att orka ta hand om de andra ungarna själv.
  
  Har man flera par som häckar samtidigt kan man ta hjälp av dem och låta dem bli fosterföräldrar, men jag tolkar det som att du inte har den möjligheten?
  
  Jag tycker du ska hjälpa till och mata ungarna. Koka majsvälling och ge dem, antingen med en doseringsspruta eller låter du vällingen bli lite grötig så att du kan använda en tandpetare. Hjälpmata alla ungarna - då kanske mamman har ork att ge de små i holken och de som har lämnat holken kanske klarar av att peta i sig lite själv så att det blir tillräckligt. Var försiktig så att de inte får maten i fel strupe.
  
  Se till att de ungar som har lämnat holken får foder som är lättätet. Problemet för dem är säkert inte att äta utan att skala fröna. Därför kan du blötlägga fröna några timmar innan du serverar dem, så blir de lättare att skala. Ge också hårdkokt ägg, blandat med vetegroddar, ströbröd, smör och lite druvsocker i pulverform. Se också till att de har tillgång till vatten på bottten av buren, då de kanske inte kliver upp på pinnar ännu.
  
  Det går att ge de stora ungarna majsgröt som de får äta själva också, men det gäller att passa på matkoppen för den blir snabbt väldigt grisig.
  
  När man hjälpmatar små ungar får man eftersom peta med enstaka frön så att de till slut lär sig skala.
  
  Var tålmodig! Det kan kännas som hundra år och en evighet att mata ungar, men lyckas man klara livet på dem på detta vis så har man tama fåglar från första stund! Lycka till!

•    Besvarat: [ den 17 november 2005 ] av: Margareta

  Tack för ditt snabba svar!
  Jag har studerat mamman nu sedan jag kom hem och upptäckte det tragiska. Pappan var en omplaceringsfågel som var så fantastisk som partner & pappa, fick också så jättefina ungar. Vi tror att han var äldre än vad vi fick uppgivet för oss och nu skulle detta vara hans sista kull. Vi hade redan bestämt oss för att spara en hane efter honom som förhoppningsvis blir lika mysig och duktig som han.
  Det här paret har haft flera kullar och honan är verkligen en hängiven mamma. Jag måste försiktigt putta ut henne ur holken varje gång jag ska göra rent, trots att hon inte är tam alls.
  Nu har jag sett att hon faktiskt gav den äldsta ungen mat ute Den har också förflyttat sig bra runt i buren och sitter nu på mineralstenen och har smakat lite på en äppelbit.
  Unge nr 2 har hoppat tillbaka in i holken igen och jag har sett att mamman har suttit och matat både utanför holköppningen och även att hon varit inne längre stunder i holken. Ungarna verkar också tysta och lugna nu, det var ett herrans liv ett tag...
  Jag har faktiskt ett till par som häckar men dom har redan 5 ungar som är mellan 20 och 12 dygn. Dom är jätteduktiga föräldrar så möjligen att jag skulle kunna lägga in den yngsta ungen till dom kanske, *om* det visar sig att mamman inte klarar av hela kullen.
  Jag ska prova att ge kokt ägg och uppblötta frön (det brukar jag servera häckparen ändå).
  Om ungarna inte verkar få tillräckligt med mat så får jag prova det där med välling/gröt... Har faktiskt riktig fågelvälling hemma men den är nog tyvärr för gammal.
  
  Margareta

•    Besvarat: [ den 18 november 2005 ] av: Åsa Fahlgren

  Vad bra att du har ett häckpar till! 5 ungar är visserligen alldeles tillräckligt för ett par att ta hand om, men jag skulle nog i det läge du hamnat flytta över de två yngsta av de faderlösa till fosterfamiljen. Då har den ensamma mamman 4 kvar att ta hand om och ingen av dem är så pytteliten. Det borde då finnas en chans till ett lyckligt slut på historien.
  
  Nyligen dog en hane för mig. Fyra ungar fanns i holken men jag kunde sätta ut alla till fosterföräldrar. Den ensamma honan fick en ny hane att dra upp en kull till med, mest för att tillvaron inte skulle bli alldeles för rubbad för henne. Det blev tre ungar och de är på väg att lämna föräldrarna nu. Fågelmamma är trött! Jag tror att sådana här händelser tar på dem. Men nu har hon en ny man som hon ska få vila upp sig med.
  
  Jag hoppas att du berättar hur det går med dina ungar. Det är viktigt att lära av varandra hur man har löst dessa krissituationer.

•    Besvarat: [ den 18 november 2005 ] av: Margareta

  Hej!
  Ja, det är verkligen lärorikt och viktigt att vi får ta del av andras erfarenheter!
  Det går ju inte bara "på räls" när man har med levande väsen att göra.
  Jag var faktiskt lite på vippen att lägga över den yngsta ungen till det andra paret tidigare idag. Den är precis jämngammal med deras förstfödda.
  Nu har jag turligt nog varit ledig idag och har verkligen studerat den ensamma mamman och ungarna. Dom två äldsta hoppar ut & in i holken som om det var "svängdörrar" på den.... Kanske det beror på att dom är säkrare på att få mat där inne? Eller så kanske dom känner av att "något" fattas? Jag har iof. varit med om ungar som rantar lite ut & in innan dom bestämmer sig för att stanna ute.
  På eftermiddagen kände jag på alla ungarna och dom har absolut fått mat. Tycker inte att mamman verkar stressad utan hon sitter och putsar sig och vilar mellan matningarna. Jag förser henne hela tiden med mat av olika slag. Jag har också hängt hirskolvar på olika ställen i buren, även precis utanför holköppningen så att ungarna kan börja "pilla" lite själva. Så brukar jag göra när ungarna börjar kika ut genom öppningen.
  Jag håller ändå lite öppet det här med att lägga över en eller två ungar till det andra paret. Men på något vis känns det ändå bäst om det här fungerar utan att man gör några drastiska förändringar.
  Jag kan berätta hur det utvecklas. Och jag är mycket tacksam för att jag har fått så mycket goda råd! Kände mig verkligen villrådig igår efter den mycket tråkiga upptäckten...
  
  Margareta
  http://budgies.meijeronline.com

•    Besvarat: [ den 15 december 2005 ] av: Margareta

  Hej!
  Jag vill bara berätta att honan klarade alla ungarna helt själv. Jag tror själv att det gick så bra pga att honan är erfaren och dessutom alltid varit mycket häckvillig. Hon la t.o.m. ägg från en gardin innan hon fick häcka första gången.
  Sedan kanske det var lättare att ungarna var rätt stora. Dom två äldsta hade redan varit ute ur holken men dom envisades sedan att gå tillbaka, särskilt på kvällen för att tillbringa natten i holken.
  Jag skiljde av ungarna vartefter jag såg att dom började äta själva och nu har mamman fått komma tillbaka till sin flock och ska nu få vila från häckning minst ett år.
  
  Margareta

Där inte annat sägs har Sophie Wahlund översatt texterna till svenska.
Undulatsidorna ägs och drivs av Palle Frejvald.
Återgivning av text och bilder är endast tillåtet efter skriftlig tillåtelse!
© Copyright 1998 - 2024