Uppfödning mm. | | | Foder | | | Arv och färglära | | | Varieteterna | | | Sjukdomar | | | Böcker | | | Historia | | | Sällskapsundulater | | | Användarnas ord | | | Politik och filosofi | | | Förstasidan |
Hej Evelina!
Så ba att du tänker på Emils bästa och vill ge honom en undulatkompis!
Emil blir inte otam för att han får en undulatkompis. Han kommer alltid ha förtroende för dig. Däremot kanske han väljer att vara med sin undulatkompis ibland istället för med dig. Men gör du kompisen lika tam som Emil kommer de säkert till dig bägge två - inte minst om du gör dig intressant genom att till exempel bjuda på något gott, locka med en favoritleksak och dylikt. Det vore ju konstigt om Emil, som blir lycklig över en undulatkopis, kommer att fortsätta ge dig ALL sin uppmärksamhet och undulatkompisen ingen, han är ju trots allt en undulat.
Mitt absoluta råd är att du köper en 6-7 veckorsunge från en uppfödare som hanterat ungarna redan i holken. Du vet också säkert vilken ålder ungen har om du kan komma och titta ut den i holken redan i förväg.
Själva har vi 4 undulater. Den första, en hona, som fick en pojkvän när hon var i Emils ålder är precis lika tam som hon var innan den nya undulaten kom. Hon vill naturligtvis vara med sina kompisar men kommer ändå ofta nyfiket till oss när de är ute. Då vill hon smaka på frukostgröten, springa runt och bita i morgontidningen och alla andra saker hon roat sig med sedan hon var unge.
De andra tre har också blivit handtama trots att de varit nästan vuxna och "vilda" när vi köpt dem. Detta för att de sett att vår första honan inte är rädd för oss utan t ex vågar komma upp på fingret.
Lycka till med en kompis till Emil!
Mvh Kickan
Där inte annat sägs har Sophie Wahlund översatt texterna till svenska.
Undulatsidorna ägs och drivs av Palle Frejvald.
Återgivning av text och bilder är endast tillåtet efter skriftlig tillåtelse!
© Copyright 1998 - 2024