•    Vår hona (igen)
  Skapat: [ den 3 april 2008] av: Lena, orolig mamma
  Jag frågade i "uppfödning" om vår hona som vill lägga ägg men inte får det för oss dumma människor. Fick goda råd (tack för dom) och vi har införskaffat en undulat till så vi har jämna par (4 st fåglar). Det går bra, alla är sams förutom den här honan som numer går under surhönan Agda (skämtsamt). Hur som helst så drar hon de andra i stjärtfjädrarna och även i vingarna - varför gör hon det? Det gjorde hon innan den här nya undulaten kom så det är inget som börjat nu. Vi har också fått en jättestor bur (i våra ögon mätt) men vi måste rengöra den, vad är bästa medlet? Det är lite rost på buren vad kan vi använda för något för att få bort det - tänker på undulaterna som sedan kommer bo i buren så att dom inte får i sig något giftigt.
  
  Oj då som vanligt blir det långt när jag sitter vid ett tangentbord, hoppas någon orkar läsa och svara.

•    Besvarat: [ den 4 april 2008 ] av: Kickan Medlem av Nordisk Undulatforum

  Hej Lena!
  I en flock (om än liten, och oftast även hos ett par) finns en flockledare. För det mesta en hona och jag skulle tro att "surhönan Agda" är flockledare hos er. Att undulater biter varann i stjärt- och vingfjädrarna ser man ibland i stora voljärer med många undulater, men jag tror att det även förekommer annars också. I vår kvartett har jag sett beteendet någon enstaka gång och det har faktiskt varit i samband med när någon ny flockmedlem introducerats.
  
  Jag vet inte, men det skulle kunna vara ett beteende hos Agda som har med hennes "ledarskap" och "fostran" av de andra floclkmedlemmarna att göra. Det är naturligt med en hierarki i en undulatflock och inget man ska eller kan göra något åt.
  
  Det är dock trist när de förstör varandras stjärtfjädrar och ett förslag att försöka avleda henne är att du provar med att ge dem rikligt med färska grenar av våra svenska frukt- och lövträd att gnaga på istället. Försök också sätta sittpinnarna så att det inte inbjuder till fjäderbitning. Honors gnagbehov blir särskilt tydligt när de är i häckningskondition.
  
  Jag hade rengjort buren med hett vatten, vanligt handdiskmedel och en grov svamp. Rosten är kanske inte vacker men säkert inget farligt för undulaterna. Den går nog bort vid en skurning.
  
  Mvh Kickan

•    Besvarat: [ den 4 april 2008 ] av: Lena, orolig mamma

  TACK - vad vore jag utan den här sidan - ingenting - eller i varje fall osäker undulatägare.
  
  Jo det där med hierarki köper jag på en gång, det var också min tanke (jämför med hundar jag haft och har).
  
  I morgon ska det skuras bur och sen ska vi ut och plocka grenar, inreda och göra fint sen ska dom få en bur som är ungefär 3 gånger så stor (inte för dom har trångt nu heller enl svensk lag men vi mår bättre om dom har större).
  
  Just nu är allt frid och fröjd i buren, som sitter och kvittrar, pratar och mår gott Det är härliga djur faktiskt mycket roligare nu än när jag var barn och hade undulat. Det här är ju sonens egentligen men det går ju inte låta bli att engagera sig

•    Besvarat: [ den 5 april 2008 ] av: Kickan

  ...och jag blir lika glad varje gång jag förstår att det finns föräldrar som förstår att barn inte ensamma kan ha ansvar för husdjur utan själva också engagerar sig och tar ansvar!

Där inte annat sägs har Sophie Wahlund översatt texterna till svenska.
Undulatsidorna ägs och drivs av Palle Frejvald.
Återgivning av text och bilder är endast tillåtet efter skriftlig tillåtelse!
© Copyright 1998 - 2024