Uppfödning mm. | | | Foder | | | Arv och färglära | | | Varieteterna | | | Sjukdomar | | | Böcker | | | Historia | | | Sällskapsundulater | | | Användarnas ord | | | Politik och filosofi | | | Förstasidan |
Hej Marie!
I ett "normalt" undulatparsförhållande brukar honan dominera över hanen - "hon för befälet". Och det är som det ska. Jag funderar på om det är det som gör att Kalle inte längre tar intiativ till kontakt med dig?
I vår lilla flock (4 st) är det alltid den flockledande honan som tar första steget till det mesta. hänger vi in något gott i buren "törs" ingen smaka förrän hon har gjort det, hon är alltd den som flyger ut först ur buren, hon är alltid den som äter först och dricker först på morgonen (och vid alla "måltider" egentligen). Skulle någon förgapa sig ger hon sig genast dit och markerar att hon ska ha först (även om hon inte är hungrig och bara äter ett fåtal frö). Alla flyttar sig för henne och det vet de att de ska göra, det blir sällan kiv.
Detta kan ju låta som hon är en riktig ragata, men hon sköter egentligen bara sin uppgift som flockledare. Hon är ändå en ickevåldshärskare och den lilla flocken trivs och mår gott tillsammans även om de andra sedan också har en inbördes rangordning. Det är naturligt för undulaterna att ha det så.
Vad händer om du tar ut Kalle och låter honan stanna kvar i buren? Blir han sitt gamla jag då? Är honan en ovanligt dominant dam kanske det gör att Kalle ter sig kuvad även inför dig.
Ja, det var mina funderingar!
Mvh Kickan
Där inte annat sägs har Sophie Wahlund översatt texterna till svenska.
Undulatsidorna ägs och drivs av Palle Frejvald.
Återgivning av text och bilder är endast tillåtet efter skriftlig tillåtelse!
© Copyright 1998 - 2024