Uppfödning mm. | | | Foder | | | Arv och färglära | | | Varieteterna | | | Sjukdomar | | | Böcker | | | Historia | | | Sällskapsundulater | | | Användarnas ord | | | Politik och filosofi | | | Förstasidan |
Min är fortfarande lika tam men det kan nog vara väldigt olika. Men det finns nog inte någon som kan garantera att det kommer bli så.
Jag brukar ha min tamaste ute själv ibland så vi kan umgås och ha mysigt eftersom att den andra jag har inte vill att vi ska två ska umgås för då blir han sotis.
Hoppas att du fick lite mer "kött på benen"!
Hej Frida!
Jag tycker du är så klok som tänker på din undulats behov före dina egna och ger honom en undulatkompis oavsett hur det kommer att påverka tamheten! Önskar att alla tänkte som du!
Jag håller med Isabella. Det är olika om tamheten påverkas då en ensam fågel får en kompis. Det är också olika från undulat till undulat hur tama de blir över huvudtaget (oavsett om de är ensamma eller inte). Undulater har precis som vi olika personligheter.
Det jag kan vittna om är i alla fall att det finns MÅNGA undulater som fortsätter vara lika tama efter att de fått en kompis som innan.
Sedan beror det på vad man menar med tam också. För att ta ett exempel kan jag berätta om vår Tindra som vi köpte när hon var 6 v gammal. Hon blev jättetam med vilket jag menar att hon gärna ville bli kliad i nacken, klättrade runt på oss, flög runt och satte sig överallt i huset (och gnagade på allt... ;- ) sprang runt på matbordet och skulle äta av alla tallrikar, etc etc.
När hon var 7 månader fick hon en make, Leo. Han kom vuxen (drygt 1 år) till oss från en voljär och var inte alls tam. Uppståndelse var stor hos Tindra. "Vad var det för konstig krumelur som hade kommit in i hennes liv?" Leo var lätt att få handtam med vilket jag menar att han hoppar upp på fingret, kan sättas på axeln, kan klappas på magen och inte alls är rädd för oss människor. När han såg att Tindra inte var rädd för oss var han det inte heller.
Efter ytterligare ett knappt år skaffade vi ytterligare en hane och hona som var några månader gamla. Det har blivit lika tama som Leo.
Hur blev det med Tindras tamhet då? Jo hon är egentligen lika tam som från början. Skillnaden är att hon inte tycker att vi behöver klia henne i nacken för det gör Leo åt henne nu. Hon kommer däremot fortfande och sätter sig på oss, klampar runt på middagsbordet, gnager på allt, badar i köksvasken (som Leo gör också) etc etc.
Jag uppfattar att tamheten hos undulater "sitter i" som från början och om bara rätt motivation finns så "visar de sin tamhet" även om de får många kompisar. Med motivation menar jag att det finns något gott att smaka på, att det finns något blankt att spegla sig i, något bra att gnaga i mm.
När vi släpper ut Tindra & co så sitter hon alltid först med sina kompisar i klätterträdet men efter en stund så "visar hon sin tamhet" som vanligt. Om hon någon gång inte vill hoppa upp på fingret t ex så beror det inte på att hon är mindre tam nu, utan att hon inte vill just då. Och att göra som Isabella, att ha den tamaste ute "ensam" med ägaren ibland är ett bra sätt att "odla vidare" på gemenskapen mellan ägare och den enskilde undulaten.
Lycka till nu med den nya undulatkompisen och tänk på alla stunder din första undulat nu kommer att slippa sitta ensam hemma - han kommer att älska dig för det!
Mvh Kickan
Tack för dom bra svaren
Där inte annat sägs har Sophie Wahlund översatt texterna till svenska.
Undulatsidorna ägs och drivs av Palle Frejvald.
Återgivning av text och bilder är endast tillåtet efter skriftlig tillåtelse!
© Copyright 1998 - 2024