Uppfödning mm. | | | Foder | | | Arv och färglära | | | Varieteterna | | | Sjukdomar | | | Böcker | | | Historia | | | Sällskapsundulater | | | Användarnas ord | | | Politik och filosofi | | | Förstasidan |
Hej Sarah!
Att de inte är rädda för händerna är som du säger en mycket bra början!
MAT och något riktigt gott, är något en undulat sällan kan motstå. Mitt förslag är alltså att hålla någon favoritmat (hirskolv, basilika/persilja/maskros etc) i handen och sträcka fram till dem. När de vågar äta från sittpinnen tar du "godiset "en lite längre bit från dem så att de till slut blir tvungna att hoppa upp på din hand för att äta det. När de sedan är trygga med detta kan du börja att flytta runt handen så sakta medan de sitter där osv...osv…
Detta bygger på att du övar ofta, flera gånger per dag, att de "vant sig" vid "godiset" innan och verkligen är förtjusta i det och att de inte får det annars under träningsperioden.
Det handlar alltså om att göra sig intressant och oemotståndlig. Annars är det ju naturligtvis så att en flock på sju undulater föredrar varandras sällskap framför människans - konstigt vore det annars…
Om detta ovan inte är framgångsrikt skulle jag prova att inrikta mig på den mest orädda undulaten i flocken och tämja den enl ovan ev i egen bur. När den sedan är orädd och tam är det lättare att få de andra ”med på noterna”. Så har våra nytillkomna flockmedlemmar fungerat, att de sett och märkt att redan tama är orädda och handtama och därför vågar göra som de.
Räkna med att detta tar tid. Våra ungfåglar – årsgamla f.d. voljärfåglar har behövt 6 mån- 1 år innan man märker att man nått ”max-tamhet”. Glöm inte heller att kontinuitet och tålamod är två viktiga ingredienser i ”projektet”.
LYCKA TILL!
Mvh Kickan
tack så hemskt mycket för tipsen jag ska börja redan idag!!!!
kram sarah
Där inte annat sägs har Sophie Wahlund översatt texterna till svenska.
Undulatsidorna ägs och drivs av Palle Frejvald.
Återgivning av text och bilder är endast tillåtet efter skriftlig tillåtelse!
© Copyright 1998 - 2024