•    Inavel ok?
  Skapat: [ den 13 juli 2007] av: Krisztina
  Jag läste den här artikeln: http://www.undulatsidorna.se/undulatselectse.asp?ID=118 och reagerade på en del saker som stod i den.
  
  Det låter som att artikeln uppmuntrar till inavel och linjeavel. Vad jag har förstått så är det utbrett och accepterar att avla på det sättet. Men det leder ju till ökad förekomst av diverse sjukdomar och förkortar livslängden hos undulater.
  
  Nu när man vet att det är så att livslängden förkortas på grund av inavlel så har jag svårt att förstå varför en artikel som verkar positivt inställd till inavel (även om det "bara" är linjeavel, vilket fortfarande är inavel) finns på den här sidan.
  
  Borde inte Undulatsidorna ta avstånd från det?

•    Besvarat: [ den 13 juli 2007 ] av: Palle Frejvald Medlem av Nordisk Undulatforum

  Hej Krisztina
  
  Jag ber om ursäkta, men jag kommer nog till att använda danska ord i detta svar. Jag hoppas du förstår
  
  Inavel har man anvendt i lantbruket i manga år. Uden det var där inte uppnått den lantbruksproduktion som vi har nu. Om du läser artiklen rett, så vill du se att jag advarer mod inavel, om du inte vet vad du gör.
  
  Inavel kan vara en god ting hvis du vill sorterar de dåliga egenskaper fra. Och det er en god måde att samla de önskade egenskaper på. Inavel på ett eller annat sätt är nödvändig om du vill avla målrättat. Tillfälliga kryssningar kan aldrig give resultat i den retning man önskar att avla.
  
  Och det är en misförståelse att det altid leder till sjukdomar, det gör det endast om du inte är duktig nog. Du användar inavel till att ta bort de gener som giver sjukdomar. När de först är borta så behövs du inte tänka på dem mer.
  
  Du skal bemärke den siste sättning i artikeln "..... men du måste tänka dig noga för innan du börjar."
  

•    Besvarat: [ den 13 juli 2007 ] av: Krisztina

  Det är ok med danska, jag tror att jag förstod allt.
  
  I lantbruket, menar du t.ex. kor och höns? Jag antar att det är för att det ska bli mer kött, fler ägg osv. Jag är tveksam till att det görs med papegojor. Om man nu inte är intresserad av färgavel utan "bara" vill ha en familjemedlem, så är det förödande att fågeln är inavlad och dör tidigare än den skulle gjort annars.
  
  Eftersom det inte syns på en fågel att den har kommit fram genom inavel så kan man inte veta det. Och eftersom det är så utbrett med inavel så har medellivslängden förkortats märkbart så kort tid.
  
  Men även om man utför det helt rätt dvs vet vad man gör, så är det ju fortfarande inavel. Ibland kan den egenskap man är ute efter sitta på samma kromosom som en "sjukdomsgen" och då nedärvs ju sjukdomsgenen också. Och så sprider man den genom att aktivt avla på egenskapen som följer med sjukdomsgenen.
  
  Jag förstår att det inte är populärt att kritisera detta eftersom det är en utbredd sport. Men för mig som "bara" vill ha undulater som sällskapsdjur är det helt förödande att man inavlar.

•    Besvarat: [ den 13 juli 2007 ] av: Palle Frejvald Medlem av Nordisk Undulatforum

  Ja, det är inte bra om man inavlar, om man gör det uden att ha ett mål. Där är mycket inavel hos dem där uppföder i voljer. Dem som bara sätter holkar upp och lader undulaterne själv bestästemma hvem de vill ha' barn med. Det kan giva manga defekta undulatungar. Pappa får barn med sitt eget barn, mamma lie så. Bror får kanske barn med sin syster etc. Ingen kontroll, så går det galt
  
  Men min erfarenhet säger att om du vet vad du gör, och kender dina fåglar, ynglar i ynglabure så du vet hvem pappa och mamma är, så är det inget problem. Där kommer inte fler sjuka ungar.
  
  Det är helt fint att ställe frågetecken även om det är en utbredd sport. Om där inte är någon som gör det kan sakerna lett gå helt galt.

•    Besvarat: [ den 14 juli 2007 ] av: Krisztina

  Helt okontrollerad inavel i voljärer är ju verkligen det värsta jag kan tänka mig. Men faktum är att det fortfarande är inavel (linjeavel) om man följer avelsschemat som finns beskrivet i artikeln.
  
  Om jag har förstått det rätt så parar man alltså släktingar med varandra. Då blir det ju ändå alltid samma genpool som man får fram nya undulater ifrån. Och om det nu förekommer sjukdomsanlag på samma kromosom som det anlag som man avlar på, då avlar man ju faktiskt fram sjukdomar.
  
  Det måste vara svårt att veta om fåglarna man avlar på har sjukdomar eller inte, eftersom det kan visa sig relativt sent i deras liv. Om man då redan har avlat på dem innan de blivit sjuka och dött för tidigt, då har man ju trots allt tagit fram ungar som också kan ha "sjuka" anlag.
  
  Jag får intrycket av att det viktiga är att få fram den "rätta standarden" och att det då är mindre viktigt att fåglarna dör i förtid. Eller finns det någon annan förklaring till att engelska undulater har kortare liv än de vanliga?

•    Besvarat: [ den 14 juli 2007 ] av: Palle Frejvald Medlem av Nordisk Undulatforum

  Hej Krisztina
  
  Ja, vi er rett eniga om det mesta av det du skriver. Också att man kan framavla sjukdomar ved inavel. Men man kan också det motsatta, avla bort sjukdomar.
  
  Det är inte utan problemar att linjeavla. Därför är det så viktigt att dem som gör, känner deras fåglar och deras upphov (ophav på danska). Det är inte for amatörer.
  
  Du har en pointe med livsåldern. Jag är dog inte säker på att det gälder alla utställningsundulater att de inte blir gamla. Jag har haft båda 10 och 12 åriga undulater i min voljer. Manga vanliga undulater bli inte så gamla.
  
  Där är ett annat problem, och det är antal ungar där blir fött. Det har man inte varat nog uppmärksam på blandt utställnings uppfödare. en två eller tre ungar är for lite, men det är vad manga upplever.

•    Besvarat: [ den 15 juli 2007 ] av: Krisztina

  Ja, det är ju onekligen ett komplicerat område. Det verkar som att många håller på och experimenterar, och det är ju knappast fåglarnas välmående som verkar vara i fokus. Med förkortad livslängd syftade jag på att medellivslängden minskat och att engelska generellt lever kortare liv än vanliga.
  
  Kanske har man råkat "avla bort" de gener som gör att det kan födas fler ungar? Genetik är så komplicerat och det är mycket man inte vet, så det känns nästan som rysk roulette att experimentera. Risken finns att det blir helt fel och gjort är gjort.
  
  Nu är jag ingen genetikexpert men rent spontant verkar det inte som någon bra idé att minska variationen och "utbudet" av gener, dvs det man gör vid inavel. Även om det nu inte "följer med" några sjukdomsgener så är själva utseendet man avlar på inte på något sätt till nytta för undulaten själv. Tack för svaren.

Där inte annat sägs har Sophie Wahlund översatt texterna till svenska.
Undulatsidorna ägs och drivs av Palle Frejvald.
Återgivning av text och bilder är endast tillåtet efter skriftlig tillåtelse!
© Copyright 1998 - 2024